När jag tänker på vård tänker jag ofta på forskningen bakom den. Och om den forskningen innehåller mycket djurförsök. Som veg(etari)an brinner jag för djurens rättigheter och är självklart emot djurförsök. Det måste finnas andra sätt att forska, speciellt med tanke på dagens teknik och samhällets utveckling. Jag gjorde lite efterforskning och detta är vad jag fick ut av den.
Miljontals av djur är bakom låsta dörrar, inlåsta i laboratorier där de torteras i experiment. Där sitter de i trånga burar och väntar på sin frihet. Vilket oftast är döden. Djuren är på sätt och vis redan döda eftersom de inte har någon som helst livskvalité. En halv miljon försöksdjur används i Sverige varje år. Djur som till exempel hundar, katter, marsvin, kaniner, fåglar, apor och så vidare. Och tyvärr är det våra skattepengar som betalar dessa dyra och grymma djurförsök.
Inom många olika forskningsområden, i undervisningssyfte och inom läkemedelsindustri används djurförsök. I de lägen som man inte kan göra försök på människor för att det är allt för stora risker, skador eller för stort lidande använder de istället djur, men de känner också smärta och lidande och många försöka som görs är plågsamma. Tyvärr begränsas inte lidandet till försöket. Många av djuren är så kallade genmanipulerade, alltså designade för att utveckla sjukdomar så man kan använda dem som modeller för forskningen.
Några områden där djurförsök är
Kemikalietester, användningen av kemikalier har ökat rejält sedan 1930-talet, och ökningen fortsätter. Sedan 1930-talet har allt fler djurtestmetoder utvecklats för att undersöka riskerna för oss människor.
Kosmetika, det är förbjudet att testa smink på djuren sedan mars 2009, men dock inte ingredienserna. Det vill säga att det pågår fortfarande i tester som ögonirritation, hudirritation och hudallergi.
Läkemedelstester, Alla läkemedel måste registreras och godkännas innan det får börja användas, och för att ett läkemedel ska kunna registreras krävs att företagen gjort djurförsök för att visa att läkemedlet har önskad effekt, och för att utreda vilka biverkningar det kan ha. Tiotusentals råttor, möss, kaniner och hundar används för att testa varje ny substans.
Medicinsktforskning, är den största delen av djurförsöken i laboratorium som sker inom medicinsk forskning. En del medicinsk forskning används för att hitta metoder att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomar. Men det rör inte bara sjukdomar, utan kan också allt från miljörisker, strålning, sårläkning och kemiska stridsmedel, till utveckling av läkemedel.
Utbildning, djur används för att demonstrera biologiska förlopp och för att lära studenterna att hantera djur. Djurförsök förekommer till exempel i utbildningen av veterinärer, läkare, tandläkare, biologer, apotekare och djurvårdare.
Framställning av biologiska produkter, för att tillverka och testa biologiska produkter använder man djur. En del av djuranvändningen, till exempel vid tillverkning av vacciner och insulin, har ersatts med nya cellbaserade tillverkningsmetoder. Men den färdiga produkten, varje tillverkningssats testas på djur fortfarande.
En kanin som som är låst i en liten bur för ett kemisk test som utgörs på den rakade huden på ryggen. Bilden är hämtad från http://www.stopanimaltests.com/feat/gta/body1.html
Sedan 2009 har Vetenskapsrådet i uppdrag att stödja utveckling av metoder för att förfina, ersätta och minska antalet djurförsök enligt den så kallade 3R-principen, efter engelskans refine, replace och reduce. Detta begrepp lanserades 1959 i boken ”The Principles of Human Experimental Technique” skriven av tre engelska forskare, nämligen William M.S, Russell och Rex L. Burch. De tre R:en står för Replace – ersätta helt, Reduce – minska antalet djur som används i försök, och Refine – förfina experimenten på så sätt att man förbättrar för djuren. Det spelar ingen roll hur man definierar alternativa metoder, man måste alltid ha som huvudmål att försöka använda djurfria metoder. Forskaren bör i första hand försöka utföra ett experiment på ett djurfritt sätt.
”Alternatives in Education” är en film som gjorts av InterNICHE. InterNICHE är ett globalt och öppet nätverk för studenter, lärare och djurrättskämpare. Det grundades 1988 som EuroNICHE men globaliserades år 2000 och därför bytte namn till InterNICHE. Nätverket fokuserar på alternativa metoder till djurförsök inom biologisk vetenskap, medicinsk och veterinärmedicinsk utbildning.
Filmen handlar om just forskning inom utbildning.
Dr Hans Braun från Institute of Physiology på Marburgs Universitet i Tyskland, säger i filmen ”When the students do the experiments with a real nerve they are always worried that they might do something wrong, and then destroy the nerve. They would have to prepare a frog again and to use another nerve. With the simulation program they can do the experiment properly, and by really doing it the learning is more effective. I myself was very surprised how well it works. In some parts it might even be better than the real experiment. ”
Bild på Dr Hans Braun tillsammans med programmet SimNerv. Bild tagen från http://www.interniche.org/gallery/brnsmn.html
I filmen visar de undersökningarna i de nya riktningarna inom biovetenskaplig utbildning, klassiska experiment där användningen av djur ersätts med alternativa metoder så som bland annat:
SimNerv - ett program som består av tre delar ”våtmarker”, ”förberedelse” och ”experiment”. Delen våtmarker är en introduktion till programmet som visar olika grodor, ljuden de gör. Den andra delen består av videosekvenser för utarbetandet av grodans nerver. Den tredje och viktigaste delen är en presentation av ett virtuellt laboratorium med alla apparater man använder för att göra experiment. Programmet visar hur man kan stimulera nerverna och göra experiment som i det verkliga labbet. Det som underlättar med detta program är att eleverna ofta är oroliga att göra fel i ett verkligt experiment och behöva börja om med en ny groda.
Microlabs – ett program som utvecklades på 1970-talet då studenter vägrade göra djurförsök. Det är en sammansättning av flera olika program. Microlabs visar symtom och reaktioner möss, kaniner och andra djur får av olika droger i små videoklipp. Det finns ett dynamiskt program integrerat som ger eleven möjlighet att bestämma vilken dos och hur mycket som ska ges till en råtta och sedan se effekten av den dosen, om det var för mycket, för lite och så vidare. Det finns också flera simuleringar av isolerade vävningar.
”One of the advantages is that you can do things in a shorter time, and because of this you can do more, you can concentrate more on the real teaching objectives. In the past students got confused by the equipment, by the set-up. We can do it quite easily now with computer simulation.” - Henk van Wilgenburg om Microlabs
DigiDiss - ett datorprogram som simulerar en dissektion av olika djur. Det är baserat på stillbilder, video och animation. Man skär upp djuret på datorn och får alla organ identifierade. Programmet är mycket mer integrerat med andra discipliner än den vanliga undervisningen.
En bild på programmet DigiDiss hämtad från http://www.interniche.org/gallery/dgdiss.jpg
”A hundred or more years ago, when the experiments with the nerve and muscle of the frog started, is a long time in the past, and now hi-tech equipment exists, delivering the same or better quality, without using animals.” -Wulfgang Kuck i filmen ”Alternatives in Education”.
Precis som Wulfgang Kuck och Henk van Wilgenburg säger har interaktionerna med dessa datormodeller varit mycket god för forskningens skull och för djurens skull. Tack vare tekniken idag har man kunnat rädda livet på en miljontals djur. Det är fantastiskt hur långt vi kommit med att utveckla datorprogram. Det som var omöjligt för några år sedan kan vara helt möjligt idag. Med dagens möjligheter och utveckling kan man bara tänka sig vilken forskning och vilka datormodeller det kanske kommer finnas i framtiden. Förhoppningsvis finns det tillräckligt bra teknik att man inte behöver använda sig alls av djur längre. I Umeå har flera olika djurförsök tagits bort, på till exempel läkare-, tandläkare-, och biologiprogrammet. Istället använde de sig av datorprogram och datormodeller. Vilket i de flesta fallen funkar bättre än att använda sig av djur eftersom människor och djur inte är exakt lika vilket gör att dessa metoder är mycket mer säkra och exakta. Om man skulle skära fel under en dissektion skulle man inte kunna ändra och göra om det, som man kan på ett databaserad dissektionsprogram.
En bild på programmet SimNerv tagen från http://www.interniche.org/gallery/smn.html
Här är en bild på datormodellen SimNerv. Det liknar något gjort på tidigt 1990-talet enligt mig och jag tänker att datormodellerna är ännu bara i början av sin utveckling. Jag använder dessa som program som exempel på innovation i forskningsvärlden. För att visa att det finns andra billigare, mer tidssparsammare, simplare och mer lärorika sätt att forska.
Vad har detta med interaktionsdesign att göra då?
Jo, vi arbetar till exempel med programmering, databaser och designar lösningar till problem. Jag som inte är så intresserad av programmering skulle kunna tänka mig lära mig det för att sedan programmera och bygga programvaror för djurens skull. Så att vi en dag kan leva på en värld där djurförsök inte längre finns. Man vet faktiskt aldrig, men det forskas hela tiden om nya modeller, program och metoder. Det har sagts också att i framtiden kommer vi använda oattraktiva elfordon som kör på banor i luften, har en fjärrkontroll som styr allt och att gå någonstans behöver aldrig mer göras då vi kommer ha en rullbana till varje destination.
”Animal are not ours to eat, wear or experiment on”
-Peta (People for the Ethical Treatment of Animals)
http://www.peta.org/
http://data.whicdn.com/images/13572497/memento_mori_977375_large.jpg
